Hej Skatteverket, jag vill inte vara en del av ert tvångströjesystem.

Hej Försäkringskassan, jag vill inte vara en del av er fyrkantiga norm.

Hej CSN, jag vill inte vara en del av ert oanpassliga system skapat för stereotypen.

Hej Banken, jag platsar inte i er mall. Kan jag skapa min egen?

Hej Sjukvården, jag vill inte vara en del av er läkemedelsstyrda struktur och kontroller.

Hej Skolverket, jag vill aldrig sätta mina barn under era klor där alla stöps i samma form. Varför tvingar ni mig?

Hej Patriarkatet, jag tror inte på hierarki, tävlan och förtryck. Jag är Kvinna och vill flyga fritt. Jag föder mina barn var och hur jag vill.

Hej BABYLON, jag vägrar låta er forma mig till en hjärntvättad marionettdocka. Jag är inte fyrkantig, jag kan aldrig passa i era system, rader och boxar

Så vad finns det att göra?

Inatt drömde jag om Babylons fall. Stora explosioner och eldsvådor regnade runt oss. Det var allvar med lättnad i luften. Vi krigade inte mot människor utan mot system och rädslor. Captain Jack Sparrow agerade servant åt Kärleksarmén som mänsklig katapult och Regnbågskrigare stod vid rodret. Vi gjorde rent hus och samlades åter vid Havets oändlighet. Vi satte oss i en indiankanot stor som ett litet vikingaskepp, gul och röd, och rodde tillsammans bort från kaoset, in i Evigheten. Kobran slingrade sig framför oss i det kristallklara turkosa vattnet och visade vägen. Vi njöt av solens strålar i ansiktet och andades ny luft.

~ Magdalena Chandrakaí 

20170415