Postpartum och den fjärde trimestern (sammanfattning)

Postpartum och den fjärde trimestern (sammanfattning)

Det har varit givande i min egen resa att skriva den här PostPartum-serien. Det har gett mig en direkt möjlighet att reflektera upplevelsen, kroppen och nuet. En levande dagbok som jag delar med er på ett nytt sätt än bloggen varit tidigare. Samtidigt som det ger mig en möjlighet att dela med er läsare vad mina traditioner och ursprungskulturer lär mig och kan lära oss om den här viktiga tiden i mors och barns liv.

Jag har INTE skrivit om postpartum för att slå någon på fingrarna, säga åt mammor att göra si eller så, inte heller för att säga att det ena är bättre än det andra. Däremot har mitt huvudsyfte varit att PRATA OM POSTPARTUM. Att visa att det är viktigt att prata om; att det är viktigt att det finns kvinnor, mödrar och systrar som lyssnar, berättar, delar och upplever. Vi är inte ensamma i vår resa som samhället gärna vill få oss att tro.

source unknown

source unknown

Idag har de allra flesta tappat kontakten med sin kropp (kvinnor som män). Och det börjar tidigt med samhällets indoktrinering. Redan vid födseln, när vi anländer hit till jorden sker det som regel under stressiga förhållanden med en massa medicinska ingrepp (som OFTAST är helt onödiga) och separation från modern och närhet. Ursprungstraditioner och visdomar som Curanderismo, Yoga och Ayurveda kan hjälpa oss att hitta tillbaka till kroppen. Till oss själva. Tillbaka till tilliten; att återigen tro på sig själv och naturens kraft. Lyssnar vi till kroppen så blir vi guidade. Lyssnar vi till vårt barn så blir vi guidade. Tillit. Så, i den här serien om postpartum har jag delat hur jag anammar och använder mig av dessa visdomar i vardagen och praktiken. Hur Latinamerikansk läkekonst, Ayurveda och Yoga guidar mig (och min familj) genom den fantastiska resa som Moderskapet innebär; genom graviditet, förlossning och postpartum. Jag hoppas att det jag delar kan ge dig något på din väg och att du kan hitta dina sätt att integrera UrKunskapen i din vardag för att åter komma i kontakt med din kropp och inre styrka.

Kvinnor har fött barn i urminnes tider. Vi kan det här. Kroppen vet. Naturen vet. Låt inte patriarkatet säga något annat!

IMG_4907.JPG

Finns det någonting jag önskar att förmedla och att fler tar med sig så är det att respektera Postpartum-perioden som helig. Att våga tillfullo träda in i Moderskapet genom att acceptera och förstå att INGENTING KOMMER VARA SOM FÖRUT, allt förändras. Du kommer härmed ALDRIG komma först i ditt liv igen. Barnet kommer alltid först, det är det som är Total Bhakti/Hängivelse och så otroligt vackert. Att ge oändligt. Det handlar inte bara om gos och kel och doftande rosor. Det handlar också om att ta hand om sig själv på ett nytt sätt än tidigare. Barnet får det absolut bästa och mesta av mig, alltså måste jag fylla på konstant för att kunna må bra och fortsätta ge. Jag hävdar bestämt att det är därför mammor ”inte orkar” längre/mer/amma/vad det nu kan vara.

Postpartum har gett mig en helt ny relation till kapha-konstitutionen; att fylla på med näring i form av vila, mat och njutning, hela tiden. Maten är så otroligt viktig (läs mer här) för att orka helamma, för att orka vara vaken, för att orka lyfta etc etc. och det gör mig så ledsen att se hur kvinnor som förespråkar och delar yoga och andra typer av hälsoterapier samtidigt tror att de kan detoxa eller fasta under postpartum. Snälla, GÖR DET INTE! Kortfattat, en detox höjer Vata (luften/tomheten) i kroppen, vilket gör kroppen mer tom, uttömd, och needless to say mer orkeslös. Jag ser också kvinnor som (både innan och efter barnet kommit) lever i tron att de ska undervisa (yoga) igen direkt efter barnet kommit, resa på festivaler och hålla lärarutbildningar. Och sen berättar om hur barnet inte sover, kanske inte äter ordentligt eller att mamman känner förvirring om vad barnet vill kommunicera. Är det så konstigt? Stress har ju blivit impregnerat i vad som är en otroligt värdefull och avgörande period för barnets utvecklande av trygghet på jorden, av närheten och anknytningen till mamman. Så, är det bara en enda grej du tar med dig och som jag vill förmedla så är det VILA. Vila genom sömn, mat och närheten till din bebis. Snälla, jag ber dig, att respektera kroppen, resan, barnet och Kärleken!

Den sidan av myntet ser jag i kretsar runt mig (”ambitiös yoga-hets”?) men den andra sidan är den som vår bvc-sköterska nämnde sist vi sågs. Mammor ”som bara sitter hemma”. Dvs, de som inte har något socialt liv utanför jobbet och därmed blir låsta och kanske deprimerade i en mammaledighet stöpt i den fyrkant som passar samhället. Med vila menar jag INTE ”sitt hemma och glo”. Jag menar närvarande vila, aktiv återhämtning genom allt det jag delat i den här serien. Att isolera sig hör inte dit, utan beror också på avsaknaden av systerskapet och gemenskapen. Mitt bidrag till förändringen är t.ex. Mama-Baby Yoga träffar. Mer info finns här och det hänger en lapp på BVC Vislanda.

Jag vill passa på att rekommendera det här podd-avsnittet med Jenny Koos från Vulverine, där hon pratar om förlossning, amning och anknytning. Det är befriande att höra någon (mer) prata om dessa ämnen på det här viset; rakt och ärligt. Jenny är betydligt grymmare än mig på att hänvisa till forskning och statistik. Jag läser mycket och hänvisar emellanåt. Men samtidigt så känns det så onödigt. Eftersom jag VET ju redan. I hjärtat vet jag vad som är sant. Hjärtat vet vad vi alltid vetat, vad kroppen vet, vad som är det naturliga. Så varför ska jag gå omvägen att lyssna till och läsa en massa forskning som ändå visar att det naturliga är det mest hälsosamma och mest effektiva (i alla sammanhang, vilket traditionell läkekonst alltid sagt), som visar att det säkraste förlossningsförloppet är det som är tryggt och naturligt för kvinnan- att låta henne vara- varför ska jag lägga mer energi på alla dessa forskningsstudier som kommer upp var och varannan dag när jag redan vet? Kroppen vet ju, kroppen minns. Jag lyssnar till kroppen och jag lyssnar till hjärtat. Jag bjuder in Dig till att också göra det, lite mer för var dag från och med nu. Att känna och bli guidad. Om det handlar egentligen allting jag gör.

I podden lämnar Jenny oss med en viktig avslutning: GÖR DIN EGEN RESEARCH, läs på om dina rättigheter, lär dig hur du vill ha det, lär känna din kropp och gör detta helst innan du blir gravid. För ingen kommer berätta det för dig, ingen kommer informera dig om patientskyddslagen (trots att de ska, enligt lag), ingen kommer berätta för dig nackdelarna med kemisk smärtlindring och under förlossningen ska du inte göra annat än att koncentrera dig på just förlossningen. On that note, nu börjar en ny serie i att stärka kvinnans röst!

I tacksamhet, 

Ometeotl

Magdalena Etzalitzin Chandrakaí

Missade du någon av artiklarna: