Fran djungel till oken

Lago Titicaca

The tiniest plane I've ever seen. Needless to say, we didn't feel very good during that trip.

Capybaras living by the river.

Montito. Tiny moneky or simply Herr Nilsson

Looking for anacondas. Yeah, we found a skinny one. And a dead black mamba.

This little guy kept me company in the hamaca.

Caiman, sunbathing. 

Swimming in the river. No caimans or alligators at the time, only pink river dolphins that wanted to bite our toes...

We also wanted to see if we could find any red and yellow eyes in the dark. Yes, heaps!

New Years Eve in Sucre with new friends at restaurant Amsterdam.

Sucre view point

Project: Help the working children of Sucre

The children's graveyard, where graves have been dug up to make room for new ones. The bodies? They are usually stolen to make experiments in the doctor's lab, or just thrown away. 

Lovely crowd at La Dolce Vita. Asian food and good friends.

Nu ar tanken att vi ska dra oss soderut, mot saltoknen, men ar skeptisk till hur det kommer ga. Sakerheten i en jeep i fyra dagar i Bolivia? Skulle garna stanna langre har och volontara. De har simskola for barnen i Help the working children of Sucre som vi blev erbjudna att hjalpa till pa, men tiden...tiden....

Skriv garna en rad

Kram 

Salt Flats

 Läs min artikel Bilolyckan i Bolivias saltöken

Bolivian Salt Flats

Beautiful desert

Playing with illusions

Bolivia

I borjan var det forvanande och lite som en chock hur stor skillnad det ar pa bemotandet i Bolivia mot Peru. Overallt finner vi manniskor som ar otrevliga och ovilliga att hjalpa en vidare. Inte att forglomma smuts och en evig stank av urin.

I Copacabana finns hundra skyltar om att de har en bank och en ATM. Men nar man fragar skakar bara folk pa huvudet. Inget mer. Inte berattar dom var banken ligger, nar den ar oppen eller vad for andra mojligheter som finns.
Har man ingen ATM, sa har man inte heller pengar att betala tex hostel. Nar man tar upp problemet med hostelet blir svaret mer eller mindre bara en axelryckning. Men! "Jag kan inte betala dej i kontanter! Sa ge mej ett alternativ?" Borde dom inte vara intresserade av att losa en sadan situation?

I Cochabamba letade vi efter en buss som gick till Sucre. Flera bolag skyltar med att dom har avgangar. Nar man gar fram och pa spanska fragar "Hej, har ni bussar till Sucre idag?"  Sa ar det vanligaste svaret man far: "nej." Under hela den har tiden har de inte sa mycket som tittat upp pa en, an mindre halsat. Man far snarare tranga sig fram och mer eller mindre skrika ut fragan.
Nog for att ordet "service" i princip inte existerar i Sydamerika (sjalvklart jamfor jag inte med Svedala), men har ser man aven en enorm skillnad i hur turister vs lokalbor blir behandlade.

I Sucre kan vi fortfarande se detta otrevliga satt. Det ar en ovilja hos lokalbefolkningen att dela med sig av sitt land och kultur. Standigt aterkommande fakta: nar man fragar saker far man inget svar. Hur ska vi kunna veta att allting ar stangt om ingen berattar det for oss nar vi fragar? Hur ska vi kunna veta var affaren ligger nar man inte far svar? Om man driver ett hostel, borde det inte finnas nagon typ av information dar da? Och varfor driver man ett hostel om man inte ar intresserad av turism?


Disskussionen och amnet har kommit upp bland oss och fler resenarer vi mott. Vad beror detta pa? Folket har en enorm arrogans mot sitt land och mot besokare. De ser inte skonheten i sitt land, men har daremot insett att de kan fa ut pengar av "vita turister".

Ex: "Jaha, vi har en stor saltoken som vasterlanningar tydligen tycker ar intressant, det kan vi tjana pengar pa! Och i samma veva kan jag kora dit for att dumpa mina sopor!"

Manga resenarer man moter, som gillar Bolivia, pratar om dess oexploaterade turism. Att avsaknaden av turism gor Bolivia genuint och mer "akta". Ur manga aspekter finner jag det argumentet aningen naivt. Dvs, det ar inte oexploaterat det ar bara gjort av fel anledning och turisterna sjalva inser inte att de har en stor del i detta.

Bara for att det ar ett fattigt land betyder inte det att du inte har ratt till asikter eller att stalla krav pa det du betalar for. (For dom VET att dom kan kora med turister). Tvartom! Vi som turister SKA stalla krav. Turism ar inte alltid nagot daligt. Borjar konsumenter (i detta fallet turister) stalla krav pa produkten skots och behandlas sa maste tillslut producenten andra produkten. Ar det inte trots allt darfor vi reser? Inte for att SE hur andra lever, men for att kunna paverka? Jag vet att jag gor iallafall. Jag vill lara mig nya saker, absolut, men borde det inte ske ett utbyte? Nar ska manniskor inse att vi maste hjalpas at? Att alla varelser ar en del av ett ekostystem, och for att fungera handlar det om att hjalpa varandra.

Att bara acceptera situationer som dom ar, betyder inte att man "anpassar sej och upplever den akta kulturen" i ett land. Att ge pengar till en tiggare pa gatan kanske far DIG att ma battre. Men, tank pa att du gor inte situationen battre for dom och i samma veva forsvarar du for dig sjalv och ignorerar verkligheten. Manniskor har (rika som fattiga, och ja det finns folk med pengar aven har) ser att det fungerar: strack bara fram handen till en dum turist och sa har du pengar till nya skor. Givetvis forstar dom da att vi ar lattlurade till att ge pengar till vad som helst, utan att ifragasatta. Darfor ar dom inte heller intresserade av verklig hjalp. Detta sattet ar ju enklare.


Vill du verkligen gora skillnad? Da far du kampa lite mer an att grava i planboken. Endast kunskap och karlek besegrar fattigdom. Jobba pa skolor, kop in block och pennor osv. Var inte en naiv turist som halar upp planboken i alla situationer, du forsvarar for alla parter! 
Givetvis ar inte turism ensam losningen pa alla problem, men jag tycker inte att man ska se det som enbart nagot negativt. Du reser ju trots allt, sa varfor gor du det? Om du har en chans att paverka nagot i varlden, vill du inte ta den chansen da?

Sjalvklart har vi traffat vanliga mannsiskor aven har. Vanliga sjalar existerar trots allt overallt. Exempelvis pa skolan som vi nu laser pa. Folk som inser att vi kan lara oss fran varandra. Som vill visa oss sitt land och deras kultur, men ocksa vill ha kulturerfarenheter tillbaka. Vi kan lara oss mycket av varandra.
Sa, om turister slutar vara sa naiva och med sin planbok, kanske vi kan borja bli behandlade med mer respekt och forhoppningsvis forandra situatiuonen.