”Are you interested in bugs? I found a really interesting one this morning, in my house!”

Ellen och jag har precis haft en fantastisk helg med äventyr, bad, djur, god mat, nyfunna och gamla vänner.

I fredags tog vi på oss walking sandalerna, packade våra travel gadgets och satte oss på en svettig buss i fyra timmar. Färden gick mot Quepos och nationalparken Manuel Antonio. Den lilla (numer turistiga) byn Quepos bjöd på överraskningar i form av italiensk restaurang, hampa kläder och hostelet med den häpnadsväckande utsikten.

Tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss iväg med guiden Henry mot nationalparken och redan innan vi hade kommit genom ingången hade vi sett både apor, papegojor, insekter och ugglor. Man kan själv ströva omkring inne i parken, men vegetationen är tät och djuren väl kamouflerade. Dessutom innebär en guide alltid den fantastiska möjligheten att lära sig nya saker om naturen och djuren man besöker! Henry visade sig vara en skojfrisk tico med stor passion för både sitt arbete och Moder Jord. Han hade även med sig ett teleskop så att vi skulle få se de små liven på nära håll.

Sengångare (perezoso på spanska,fint.) CRs svar på koalan; man vill ju helst bara kramas. Dessa små, illaluktande, krabaterna kommer bara ner till marken när de ska bajsa. Insekterna som följer med dom grävs ner med bajset och där de sedan äter upp det. Där bildas sedan nya ägg och nya insekter som växer och flyger upp för att bo hos los perezosos igen. "And that’s the circle of nature."

Som nämnt tidigare är Costa Rica ett land som är dyrt att resa i för en backpacker, men oj så väl investerade pengar vid ett sådant här tillfälle. De tre timmarna gick fort och Henry berättade många intressanta saker. Alla guider är licenserade och noga med att bevara naturen. ”Ingen blixt, gå endast på stigen, mata inte djuren, ta med allt skräp”, sades flertalet gånger av både guider och skyltar. Det var fint att vara på tur utan att ha en klump i magen över hur djur och natur behandlas av dess besökare.

Efter promenaden vilade vi oss på en av de vackra stränderna och passade på att bada i ett rent hav innan vi begav oss tillbaka mot byn. Jag upptäckte en liten butik som säljer kläder gjorde av organisk hampa, bomull och bambu. Allt producerat och tillverkat i Costa Rica! Som pricken över i åt vi fantastisk italiensk mat innan vi satte oss på bussen mot Jaco på lördagskvällen.

Jaco har alltid något spännande som lurar i bakfickan. Det är alltså till den här turistiga surfhålan vi brukar åka när vi behöver miljöombyte och vill bada i havet (vilket som sagt inte går i Puntarenas: el basurero de CR). Vi mötte upp med vänner från alla möjliga håll och hade en lugn och trevlig kväll. Hela söndagen råkade vi däremot tillbringa i en tatueringsstudio med nya, intressanta känningar. Amanda gaddade sig och jag lekte lite med öronen. Det är alltid fint med nya bekanta och vi lämnade Jaco både nöjda och med söndagsnedstämdheten över att behöva åka tillbaka till la Punta.

Skriv gärna en rad

Pura Vida

Om du gillade detta kanske du även skulle gilla:

Från djungel till Öken i Bolivia