För att verkligen minnas Sverige och Skandinavien från andra sidan atlanten avslutade jag stort. För vad är mer känsla än Köpenhamn och vem visar hur vackert svenska språket kan vara om inte Jason?

Många ölglada människor samlades framför scenen på Tivoli och vi var givetvis i täten. Trots folksamlingen var det inte armbågstrångt utan både dansglädjen och den svala sommarvärmen fick plats. Som pricken över i kunde man ana en svag doft av cannabis bre ut sig i publiken.

Timbuktu är ett sant energiknippe som dansade, sjöng, hoppade och spred kärlek i mer än en och en halv timme. Inte annat än att man avundas hans kondition! För att inte tala om den musikaliska talangen. Jason och bandet är väl samspelta, improviserar och har roligt på scen. Att ha ett stort band som Damn! till att spela Timbuktus låtar är ett genialiskt drag. Lyriken talar för sig själv men att fylla ut budskapen med inslag av soul och latinska rytmer gör att man förstår allt på nytt.

Timbuktu är inte bara en stor artist, men en människa med stort hjärta vilket genomsyrar allt han tar sig för. En tjej längst fram vid staketet verkade må dåligt och Jason avbröt låten för att se att vakterna tog hand om henne och önskade henne välmående. Det hela tog endast några sekunder och exakt samtidigt tar både sångare och band upp där de bröt, startar på samma etta och fortsätter showen.

Tivoli lös upp augustikvällen med sina neonlampor och efter att ha blivit inropad på scen igen kom låten vi väntat på. Flickan och kråkan.

Inte bara Jason levererade denna kväll utan även vädret och Köpenhamn. Natten avslutades på latinobaren Luna och vad kan vara bättre uppladdning för Latinamerika än så?

Jag kanske blir en bättre man i ett annat land

07.08.12