Carnaval
/I Costa Rica kan man inte annat än att trivas. Med jämna mellanrum händer det att jag tänker: I love travel. I love my life. Men trots det kan Puntarenas lätt bli långtråkigt. Staden är liten och varje gång jag promenerar runt tänker jag på hur märklig den är. Svårt att definiera, men något är det. Det är nästan aldrig några människor på gatorna oavsett dag eller tid och det är inte mycket som händer. Förvisso är det tacksamt under veckorna, när man behöver studera, och även på helgerna eftersom man gärna tar tummen ur och åker någon annanstans.
För några veckor sedan besökte vi Montezuma igen. Denna gång var både yogaställen och favoritrestaurangen stängda, som befarat. Vi gjorde ett tappert försök till att se vattenfallen, men det regnar för mycket i bergen nu så några av oss tog beslutet att vända om när vi insåg att man skulle behöva klättra i en halv meter vatten hela vägen. Istället njöt vi av den lugna och rena naturen runt oss.
På hemvägen gick bussen sönder och vi blev tvungna att vänta på färjan i tre timmar. Tiden tillbringades dock väl med ett gäng resenärer som vi hittat på bussen.
Helgen efter åkte jag, Tori och Ellen till San Jose för att umgås med våra nyfunna vänner, men även för att fylla ut garderoben med ett par obligatoriska Converse. Vi har bägge känt av en stor saknad till våra vackra skor därhemma, men efter inköpen är vi nu lite mer hela som människor. Väl tillbaka i Punta tillbringade vi tiden med att baka brownies (de äckligaste jag någonsin ätit, men det gick ner ändå) och lyssna på gitarrspelande i hängmattorna.
Förra helgen började redan på torsdagen för min del, eftersom fredagens lektion var inställd. Någon hade anordnat ett Beach Party som var trevligt ända fram tills det började regna. På fredag eftermiddag försökte jag mota bort bakfyllan med en Frappe Mocha innan vi begav oss till Jaco.
Jaco är en turistig liten surf-ort som ligger ca 2 timmar härifrån med buss. Tanken var mingel, fest och vila på stranden. Vi lyckades med alla tre. Vi åt pizza hos våra amerikanska surfarvänner, badade i blått och svalkande vatten (till skillnad från Puntas bruna, varma) och åt vegetariska hamburgare hos vår nyfunne vän. Det är bra med vänner som göder en: åt minst två veggo burgare under den helgen (det gäller att passa på!).
Denna helg har vi varit hemma och halvhjärtat försökt att vila upp oss. Idag, söndag, firar man två nationalhjältar, Cañas och Mora, som såg till att vinna kriget mot William Walker (amerikans soldat som bestämde sig för att ta över Central Amerika och göra alla till slavar för ca 150 år sedan). Festen är störst i Puntarenas eftersom det var här de avrättades. Folk från hela landet kommer hit för att se paraderna. Latinamerika tycker om parader, så även Costa Rica. De skiljer sig dock mycket från de jag tidigare sett i exempelvis Anderna. Istället för folkdräkter och mytologiska skapelseberättelser i tågen innehöll dagens parad olika band som visade upp sina färdigheter. Men, Punta har aldrig varit mer levande med musik, försäljare och folk på både gator och strand.
Nästa vecka är vi lediga några dagar extra och ska således försöka bege oss mot den karibiska kusten. Där är vädret bättre och reggaen mer närvarande. Vi hoppas på en fin tur.
Skriv gärna en rad
Pura Vida