Yoga Teacher Training Costa Rica

/

Guanacaste province is located in the northwest of Costa Rica. This province is the warmest in the country and between November and April there is hardly any rain (dry season), resulting in dry forests and a desert like climate.

During one of these hot months is when I decided it was a good time to do a Yoga Teacher Training. It happened to be located just outside of Tamarindo, which is basically as far as you can go from Puerto Viejo (southeastern corner of the country). And it was indeed hot, even I used air-condition! And, occasionally, I really missed the green jungle and all its sounds, movements, rain and humidity. I was surprised, however, that the howler monkeys woke us up around 5 am still, and they were close! Strolling around the surrounding areas showed me the many mango trees and it started to make sense why heaps of monkey families were hanging around in the desert.

Sunset Playa Negra, Guanacaste, Costa Rica

We started late in the mornings (6:45), when the sun was already up, making the sun heat the shala to a boiling temperature by the end of practice (9:30).  Everyday we also practiced teaching, had philosophy class, anatomy class and Yin Yoga. In total, we did more or less five to six hours of physical practice everyday. I truly enjoy that kind of intensity every now and again. The regularity takes my practice to new levels and the wisdom from the physical asanas (postures) grows deeper inside me. For anyone wanting to experience profound transformation, I recommend trying longer retreats (no matter what level you’re at on your path). And of course, I recommend joining me and Yoga By Magie for any workshops, classes and retreats :)

Reversed Prayer. Sunset Jaco Beach, Puntarenas province, Costa Rica

Every seventh day we had a day off. If you’re a yoga junkie, it’s hard not to do any practice at all, even though the body really needs some rest to process what it’s learning. I kept my morning meditations, in addition to going with some of the girls to Playa Negra to try Stand Up Paddleboard Yoga for the first time! We went to an empty beach where the ocean was quiet enough to not knock us of balance. Doing yoga outside can be challenging, but if you’re used to it and have a good drishti (focus) you will enjoy SUP yoga. My favorite part was lying in Savasana (on my back), hands touching the water, looking up to Father Sky and Grandmother Moon, noticing the shore with its trees in the distance while the sun was setting over the west coast of Costa Rica. Big hug to Naturalbeautyyoga who showed us this place!

I am grateful for having met such a beautiful group of strong, independent and open-minded women. Already a couple days in, I asked to experiment with them by guiding them through a drum meditation and ended up doing another one the week after. Thank you all for being so receptive and for everything you shared during these weeks!

Me and two of the girls drove down to Jaco for a couple of nights to get a different scenery and some beach. While they headed back home to Canada, I went visiting another yogini in San Jose and together we bussed down to Puerto Viejo to watch the craziness of the last Easter days. That is to say, I am now back in the buzzing jungle doing yoga, writing on the porch, doing sweat lodges and work at the wellness center.

Sabeena, Megan, Magie at Jaco Beach, Costa Rica

What did you do for Easter?

 

Pura Vida

 

Famous sunset Jaco Beach, Costa RIca. Foto: Magdalena Larsson

Famous sunset Jaco Beach, Costa RIca. Foto: Magdalena Larsson


Road Trip in Costa Rica's Paradise

/

The last few days, we’ve been on the road and I have managed to have a few relaxing moments without work ;) We rented a 4-wheel drive in San Jose and headed south on the west coast, towards a small beach village called Uvita. The guidebooks happily refer to this part of the country as “the real Costa Rica”, meaning this is what Costa looked like before tourism created beach towns with hotels, restaurants and roads. I’d say that statement is exaggerated as the main highway runs all the way down to Panama and is a proper, good road to drive on. Sure, there are no towns to be seen (and obviously the further south you get the more national parks and less people there are) but there are plenty of hotels and you need a car to get around. The tourism here is rather for the ones who have money.

Uvita and its surroundings are amazingly beautiful, remote and tranquil. Even though we are traveling in the backwash of high season, we found empty beaches and quiet waterfalls. The Uvita beach and the ones following south are all part of the Marino Ballena National Park and, thus, are protected and preserved with the help of an entrance fee, certified guides and the like. Needless to say, that makes the area clean and home to many interesting animals such as dolphins, whales, turtles and colorful fish. We went for a boat and snorkeling tour to swim in the warm ocean and say hello to the playful dolphins in the bay.

After a few days of spectacular beaches, ocean, animals, waterfalls and yoga on a wooden deck in the jungle we jumped back in the car and headed towards Jacó. I have earlier tried to explain Jaco, but it has to be experienced and that is precisely why I took my sister here last year, and now Ola. It is intense though and I can only stand it for a couple days in a row. One morning I did my practice on a hard concrete floor, among the fumes of last night’s beer. Challenges make you grow.

The Famous Jacó Sunset

After Jaco, we headed north and today we made a road trip from Tamarindo to Nosara. All of Nicoya Peninsula requires a 4-wheel drive, patient and a lot of time. Just this short trip took longer than expected due to gravel roads, roadwork and car accidents. We had a great day tho, and shot a short video for you. My first vlog haha Enjoy! And comment below if you do=)


Today, I'm starting my next project; the Yoga Teacher Training here in Guanacaste. I look forward to 3 weeks of deep asana practice and further self-exploration! See you in a few weeks=)

Pura Vida

Change is here again

/

Yesterday, Mariella got on her flight to Sweden. She stepped through the door of her apartment just a few hours ago. From door to door the trip is more than 24 hours. It is an exhausting journey, with a lot of flight changes and running to gates. It’s amazing though, that we have the possibility to travel across the world like that. Still, sometimes it makes me sad that parts of my heart belong here in Latin America, which is so far away from my family.

Four months ago, I was prepared to live alone in the Caribbean jungle: a big change from studying and having had friends around me most of the time the year before. Now, my work wouldn’t include many colleagues and thus I expected to have to make somewhat of an effort to find new hangouts and friends. But so, in January my lovely, lovingly, inspiring and all-through awesome sister decided to stay and live with me in Puerto Viejo.

Chocolate tasting

Latin America is in many ways more home to me than Sweden is, but it is difficult to have your loved ones far away across the Atlantic Ocean. Having Mariella here has felt like I have them all a little closer.

Turns out neither of us had to work very hard to make friends, even though (seemingly) we didn’t have a particular forum to interact within. All you have to do is smile and talk. And both of us have always been good at that: talk. However, I still claim it is easier here than in a culture like Sweden where you have to “warm-up” people to get to know them.

With Luis in San Jose

Potluck in PV

Anyway, she gives me energy just by being around and I miss her already! When I go to Sweden I’ll be super annoying and overstay my welcome on her couch. But it’s ok, because she knows that I’ll feed her.

Te amo hermanita

Right now, I am having coffee at my friend’s house in San Jose, trying to get some work done. Apparently, Obama is coming for a visit today. Roads are closed all over the capital. He is probably just popping by, but the public sector is taking the opportunity to have a day off. I’m rambling because my thoughts are a mess (and I’ve had too much coffee). I’m trying to figure out what to do the coming weeks.

Do you have any suggestions? :)

Pura Vida! 

Too much love will kill you, Just as sure as none at all

/

Trying to imagine a life without Costa Rica is impossible. It’s like thinking about how big space is; the brain just doesn’t want to cooperate.

Pizza nite in Puntarenas

Normally, when travels (or what ever episode I’m currently in) are running out, I’m freaking out for a while but then realize that it’s time to move on. I want to keep moving, see new things and find new experiences. I am still that person, however, this time is different.

 

I’m not ready to leave. Nowhere has been more home and nowhere has been more right (now). Even though I have been here for 4 months, Costa Rica still has more to give.

Classic Jaco sunset

Unfortunately, some good-byes are inevitable. Changes still have to be made. I have to say good-bye to beautiful places and close friends, as we are all moving to different directions to continue our journeys.

craziness & love

Random concert in San Jose. Parque Morázan

We are trying to make plans while we are trying to stop time. We want to hold on for a little longer.

I will stay in Costa Rica, but I will still have to say good-bye to friends who leave or live on the other side of the country. One might think that I should be used to it by now but seems like it gets harder each time. Maybe I love a little more for every new travel and meeting. And why shouldn’t I? Love with your heart wide open. Experience with all your feelings. Even though it might hurt, at least you have fully experienced and learnt life.

Pura Vida

Manuel Antonio National Park

/

”Are you interested in bugs? I found a really interesting one this morning, in my house!”

 

He was referring to this one.

Ellen och jag har precis haft en fantastisk helg med äventyr, bad, djur, god mat, nyfunna och gamla vänner.

I fredags tog vi på oss walking sandalerna, packade våra travel gadgets och satte oss på en svettig buss i fyra timmar. Färden gick mot Quepos och nationalparken Manuel Antonio. Den lilla (numer turistiga) byn Quepos bjöd på överraskningar i form av italiensk restaurang, hampa kläder och hostelet med den häpnadsväckande utsikten.

 

Hostel view, Quepos

Tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss iväg med guiden Henry mot nationalparken och redan innan vi hade kommit genom ingången hade vi sett både apor, papegojor, insekter och ugglor. Man kan själv ströva omkring inne i parken, men vegetationen är tät och djuren väl kamouflerade. Dessutom innebär en guide alltid den fantastiska möjligheten att lära sig nya saker om naturen och djuren man besöker! Henry visade sig vara en skojfrisk tico med stor passion för både sitt arbete och Moder Jord. Han hade även med sig ett teleskop så att vi skulle få se de små liven på nära håll.

 

 Dessa små papegojor är gröna och lever alltid i par. Här sitter de och myser i morgonsolen.

 Ugglis. Fullvuxen: 1.5 dm.

 Iguana i trädtopparna.

 Ytterligare en intressant ödla.

 Racoons. Tvättbjörnar (busfrön!)

Sengångare

Sengångare (perezoso på spanska,fint.) CRs svar på koalan; man vill ju helst bara kramas. Dessa små, illaluktande, krabaterna kommer bara ner till marken när de ska bajsa. Insekterna som följer med dom grävs ner med bajset och där de sedan äter upp det. Där bildas sedan nya ägg och nya insekter som växer och flyger upp för att bo hos los perezosos igen. "And that’s the circle of nature."

 

Som nämnt tidigare är Costa Rica ett land som är dyrt att resa i för en backpacker, men oj så väl investerade pengar vid ett sådant här tillfälle. De tre timmarna gick fort och Henry berättade många intressanta saker. Alla guider är licenserade och noga med att bevara naturen. ”Ingen blixt, gå endast på stigen, mata inte djuren, ta med allt skräp”, sades flertalet gånger av både guider och skyltar. Det var fint att vara på tur utan att ha en klump i magen över hur djur och natur behandlas av dess besökare.

Manuel Antonio national park

Efter promenaden vilade vi oss på en av de vackra stränderna och passade på att bada i ett rent hav innan vi begav oss tillbaka mot byn. Jag upptäckte en liten butik som säljer kläder gjorde av organisk hampa, bomull och bambu. Allt producerat och tillverkat i Costa Rica! Som pricken över i åt vi fantastisk italiensk mat innan vi satte oss på bussen mot Jaco på lördagskvällen.

Ev krokodiler

Manuel Antonio national park

Jaco har alltid något spännande som lurar i bakfickan. Det är alltså till den här turistiga surfhålan vi brukar åka när vi behöver miljöombyte och vill bada i havet (vilket som sagt inte går i Puntarenas: el basurero de CR). Vi mötte upp med vänner från alla möjliga håll och hade en lugn och trevlig kväll. Hela söndagen råkade vi däremot tillbringa i en tatueringsstudio med nya, intressanta känningar. Amanda gaddade sig och jag lekte lite med öronen. Det är alltid fint med nya bekanta och vi lämnade Jaco både nöjda och med söndagsnedstämdheten över att behöva åka tillbaka till la Punta.

 hampatröjan och nya ringarna

Skriv gärna en rad

Pura Vida

 

Om du gillade detta kanske du även skulle gilla:

Från djungel till Öken i Bolivia

Blog
Stories from the North
Stories from the North
Travel the worlds, within and without
Travel the worlds, within and without

My journeys without led and lead me deeper within. As I began to travel deeper within, I saw and started to understand Change even more...

How To Travel Without Money in Sweden
How To Travel Without Money in Sweden
Summer Love Tour part IV (How To Travel Cheap in Sweden)
Summer Love Tour part III (How to Travel Cheap)

Carnaval

/

I Costa Rica kan man inte annat än att trivas. Med jämna mellanrum händer det att jag tänker: I love travel. I love my life. Men trots det kan Puntarenas lätt bli långtråkigt. Staden är liten och varje gång jag promenerar runt tänker jag på hur märklig den är. Svårt att definiera, men något är det. Det är nästan aldrig några människor på gatorna oavsett dag eller tid och det är inte mycket som händer. Förvisso är det tacksamt under veckorna, när man behöver studera, och även på helgerna eftersom man gärna tar tummen ur och åker någon annanstans.

Montezuma. View hostel

För några veckor sedan besökte vi Montezuma igen. Denna gång var både yogaställen och favoritrestaurangen stängda, som befarat. Vi gjorde ett tappert försök till att se vattenfallen, men det regnar för mycket i bergen nu så några av oss tog beslutet att vända om när vi insåg att man skulle behöva klättra i en halv meter vatten hela vägen. Istället njöt vi av den lugna och rena naturen runt oss.

Montezuma

Montezuma waterfalls

På hemvägen gick bussen sönder och vi blev tvungna att vänta på färjan i tre timmar. Tiden tillbringades dock väl med ett gäng resenärer som vi hittat på bussen.

Ferry fun

Helgen efter åkte jag, Tori och Ellen till San Jose för att umgås med våra nyfunna vänner, men även för att fylla ut garderoben med ett par obligatoriska Converse. Vi har bägge känt av en stor saknad till våra vackra skor därhemma, men efter inköpen är vi nu lite mer hela som människor. Väl tillbaka i Punta tillbringade vi tiden med att baka brownies (de äckligaste jag någonsin ätit, men det gick ner ändå) och lyssna på gitarrspelande i hängmattorna.

 Förra helgen började redan på torsdagen för min del, eftersom fredagens lektion var inställd. Någon hade anordnat ett Beach Party som var trevligt ända fram tills det började regna. På fredag eftermiddag försökte jag mota bort bakfyllan med en Frappe Mocha innan vi begav oss till Jaco.

Favorite Fika place

Jaco är en turistig liten surf-ort som ligger ca 2 timmar härifrån med buss. Tanken var mingel, fest och vila på stranden. Vi lyckades med alla tre. Vi åt pizza hos våra amerikanska surfarvänner, badade i blått och svalkande vatten (till skillnad från Puntas bruna, varma) och åt vegetariska hamburgare hos vår nyfunne vän. Det är bra med vänner som göder en: åt minst två veggo burgare under den helgen (det gäller att passa på!).

Hostel Haan, Jaco

Jaco beach

Denna helg har vi varit hemma och halvhjärtat försökt att vila upp oss. Idag, söndag, firar man två nationalhjältar, Cañas och Mora, som såg till att vinna kriget mot William Walker (amerikans soldat som bestämde sig för att ta över Central Amerika och göra alla till slavar för ca 150 år sedan). Festen är störst i Puntarenas eftersom det var här de avrättades. Folk från hela landet kommer hit för att se paraderna. Latinamerika tycker om parader, så även Costa Rica. De skiljer sig dock mycket från de jag tidigare sett i exempelvis Anderna. Istället för folkdräkter och mytologiska skapelseberättelser i tågen innehöll dagens parad olika band som visade upp sina färdigheter. Men, Punta har aldrig varit mer levande med musik, försäljare och folk på både gator och strand.

Puntarenas Carnaval

The tourist ferry

Carnaval

Nästa vecka är vi lediga några dagar extra och ska således försöka bege oss mot den karibiska kusten. Där är vädret bättre och reggaen mer närvarande. Vi hoppas på en fin tur.

Skriv gärna en rad

Pura Vida