Carnaval

/

I Costa Rica kan man inte annat än att trivas. Med jämna mellanrum händer det att jag tänker: I love travel. I love my life. Men trots det kan Puntarenas lätt bli långtråkigt. Staden är liten och varje gång jag promenerar runt tänker jag på hur märklig den är. Svårt att definiera, men något är det. Det är nästan aldrig några människor på gatorna oavsett dag eller tid och det är inte mycket som händer. Förvisso är det tacksamt under veckorna, när man behöver studera, och även på helgerna eftersom man gärna tar tummen ur och åker någon annanstans.

Montezuma. View hostel

För några veckor sedan besökte vi Montezuma igen. Denna gång var både yogaställen och favoritrestaurangen stängda, som befarat. Vi gjorde ett tappert försök till att se vattenfallen, men det regnar för mycket i bergen nu så några av oss tog beslutet att vända om när vi insåg att man skulle behöva klättra i en halv meter vatten hela vägen. Istället njöt vi av den lugna och rena naturen runt oss.

Montezuma

Montezuma waterfalls

På hemvägen gick bussen sönder och vi blev tvungna att vänta på färjan i tre timmar. Tiden tillbringades dock väl med ett gäng resenärer som vi hittat på bussen.

Ferry fun

Helgen efter åkte jag, Tori och Ellen till San Jose för att umgås med våra nyfunna vänner, men även för att fylla ut garderoben med ett par obligatoriska Converse. Vi har bägge känt av en stor saknad till våra vackra skor därhemma, men efter inköpen är vi nu lite mer hela som människor. Väl tillbaka i Punta tillbringade vi tiden med att baka brownies (de äckligaste jag någonsin ätit, men det gick ner ändå) och lyssna på gitarrspelande i hängmattorna.

 Förra helgen började redan på torsdagen för min del, eftersom fredagens lektion var inställd. Någon hade anordnat ett Beach Party som var trevligt ända fram tills det började regna. På fredag eftermiddag försökte jag mota bort bakfyllan med en Frappe Mocha innan vi begav oss till Jaco.

Favorite Fika place

Jaco är en turistig liten surf-ort som ligger ca 2 timmar härifrån med buss. Tanken var mingel, fest och vila på stranden. Vi lyckades med alla tre. Vi åt pizza hos våra amerikanska surfarvänner, badade i blått och svalkande vatten (till skillnad från Puntas bruna, varma) och åt vegetariska hamburgare hos vår nyfunne vän. Det är bra med vänner som göder en: åt minst två veggo burgare under den helgen (det gäller att passa på!).

Hostel Haan, Jaco

Jaco beach

Denna helg har vi varit hemma och halvhjärtat försökt att vila upp oss. Idag, söndag, firar man två nationalhjältar, Cañas och Mora, som såg till att vinna kriget mot William Walker (amerikans soldat som bestämde sig för att ta över Central Amerika och göra alla till slavar för ca 150 år sedan). Festen är störst i Puntarenas eftersom det var här de avrättades. Folk från hela landet kommer hit för att se paraderna. Latinamerika tycker om parader, så även Costa Rica. De skiljer sig dock mycket från de jag tidigare sett i exempelvis Anderna. Istället för folkdräkter och mytologiska skapelseberättelser i tågen innehöll dagens parad olika band som visade upp sina färdigheter. Men, Punta har aldrig varit mer levande med musik, försäljare och folk på både gator och strand.

Puntarenas Carnaval

The tourist ferry

Carnaval

Nästa vecka är vi lediga några dagar extra och ska således försöka bege oss mot den karibiska kusten. Där är vädret bättre och reggaen mer närvarande. Vi hoppas på en fin tur.

Skriv gärna en rad

Pura Vida

Montezuma

/

Ca tre timmar från Puntarenas finns definitionen av paradiset, åtminstone enligt Magie’s vokabulär. Där asfalten slutar tar stranden, surfen och äventyret vid.

Montezuma beach

Vi tog färjan från den sandiga punkten (Puntarenas) på tisdag morgon och fortsatte med buss till ändhållplatsen. Montezuma  är omsluten av regnskog men havet är ändå direkt utanför husen. Målet med dagarna var yoga och meditation i harmoni med naturen.

 

På 1900-talets senare del växte Costa Ricas ekonomi, genom förståelsen för turism som inkomstkälla, och en av världens mest progressiva miljörörelser växte fram. Idag är landet fortfarande i spetsen gällande eko-turism och bevisar att bevarande och utveckling inte behöver tänka mot varandra. I  Montezuma  ser man det tydligt; allt människan byggt är i relation med naturen utan att påverka flora och fauna, kranvattnet kommer från regnskogen och allt som kan återvinns.

 

Hotellet heter  Los Mangos, och vi kan nog förstå varför. Till skillnad från de på Australiens farmer är mangoträden här flera meter höga. Men frukten är inte till oss. Den är till aporna (white-faced  Capuchin) som svingar sig från träd till träd och kastar mangos så det dånar i backen. För att sedan klättra och hoppa ner till marken och med van finess frossa i den söta frukten.

White-faced capuchin

Rummet har utsikt mot skogen och på den gemensamma balkongen kan man gunga gungstolen i takt med vågorna nedanför. Varje morgon klockan fem vaknar vi av  Howler monkyes  som skriker, ryter och vrålar till varandra i trädtopparna. Hanarna kan höras upp till 1 km bort och ljudet är karaktäristiskt för regnskogen. Det låter otäckt i början men väl tillbaka i stan saknar man det.

 

Iguana

Bland bungalows, mangoträd och apor ligger även  Montezuma Yoga med en stor och öppen shala  som blickar ut över havet. Här erbjuds Vinyasa Flow  varje förmiddag kl 9.30.

Vinyasa Flow är en yoga-form där man flödar mellan asanas (positionerna), vilket påminner en del om Ashtanga Yoga (som jag vanligen utför), men inte samma tempo eller lika fysiskt.

Klasserna består av mixade nivåer, men lärarna lyckas bra med att ge alla utmaningar på respektive nivå. De var även imponerade över att jag är Ashtangi och pushade på mig lite extra, vilket jag onekligen kan behöva! Det resulterade dessutom i variationer av huvudstående (lotus och ner till crow-pose, för er som är intresserade) och handstående. Med lite hjälp naturligtvis, men jag är mycket nöjd över utvecklingen på de få dagarna.

 

Tree pose

Miljöintresse går även hand i hand med mat, och i  Montezuma  är det lätt för veganer, vegetarianer, yogis och likasinnade att förtära näringsrik och stärkande sådan. Det finns en handfull restauranger (ja, så liten är byn), varav alla har veggo på menyn. En sticker ut mer än de andra: Orgánico.

 

Orgánico: italienskt och live music

De flesta hotel, hostel eller B&B’s saknar kök, inklusive vårt  Los Mangos.  Detta leder såklart till restaurangbesök framåt kvällskvisten och efter första besöket på  Orgánico  var vi fast. Jag överdriver inte när jag säger att de serverar den mest sensationella mat jag någonsin ätit på en restaurang. Föga förvånande ägs stället av italienare (vattnar Sandras kvarn lite grann). Ett fåtal rätter inkluderar fisk, i övrigt är allt vegetariskt eller helt veganskt. Dessutom organic! Man kan även köpa spirulina, carob o dyl.

Våra fyra dagar i paradiset följde snabbt en rutin:

Spirulinashake på morgonen

Yoga på förmiddagen

Spanande på surfare på eftermiddagen

Några varv i poolen medan regnet vräker ner

Middag och live musik på Orgánico till kvällen

Somna till skogens och havets alla ljud. Vakna av samma i gryningen.

(Ja, Organico levererar även live-musik i form av italiensk gitarrpojke med dreads ner till knäna).

 

The Pura Vida life

Kreativitetsådran bubblar i denna fantastiska miljö. Saknar hampagarn, virknål och Mac men håller till godo med old school papper och penna. Meditativt. Ljudet av vågorna gör även sitt.

Temperaturen håller sig runt stabila 30 grader och luftfuktigheten är runt 80%. Nätterna bjuder på spektakulära blixt-och-åskshower över havet som skakar husen och följs av ett behagligt skyfall.

Men, smakar det så kostar det och man spenderar lätt 35-40 USD per dag på endast mat och boende. Dock är detta eko-turism när den är som bäst och då kan man gott lägga en slant.

Skriv gärna en rad.

Pura Vida!