Yoga Teacher Training Costa Rica

/

Guanacaste province is located in the northwest of Costa Rica. This province is the warmest in the country and between November and April there is hardly any rain (dry season), resulting in dry forests and a desert like climate.

During one of these hot months is when I decided it was a good time to do a Yoga Teacher Training. It happened to be located just outside of Tamarindo, which is basically as far as you can go from Puerto Viejo (southeastern corner of the country). And it was indeed hot, even I used air-condition! And, occasionally, I really missed the green jungle and all its sounds, movements, rain and humidity. I was surprised, however, that the howler monkeys woke us up around 5 am still, and they were close! Strolling around the surrounding areas showed me the many mango trees and it started to make sense why heaps of monkey families were hanging around in the desert.

Sunset Playa Negra, Guanacaste, Costa Rica

We started late in the mornings (6:45), when the sun was already up, making the sun heat the shala to a boiling temperature by the end of practice (9:30).  Everyday we also practiced teaching, had philosophy class, anatomy class and Yin Yoga. In total, we did more or less five to six hours of physical practice everyday. I truly enjoy that kind of intensity every now and again. The regularity takes my practice to new levels and the wisdom from the physical asanas (postures) grows deeper inside me. For anyone wanting to experience profound transformation, I recommend trying longer retreats (no matter what level you’re at on your path). And of course, I recommend joining me and Yoga By Magie for any workshops, classes and retreats :)

Reversed Prayer. Sunset Jaco Beach, Puntarenas province, Costa Rica

Every seventh day we had a day off. If you’re a yoga junkie, it’s hard not to do any practice at all, even though the body really needs some rest to process what it’s learning. I kept my morning meditations, in addition to going with some of the girls to Playa Negra to try Stand Up Paddleboard Yoga for the first time! We went to an empty beach where the ocean was quiet enough to not knock us of balance. Doing yoga outside can be challenging, but if you’re used to it and have a good drishti (focus) you will enjoy SUP yoga. My favorite part was lying in Savasana (on my back), hands touching the water, looking up to Father Sky and Grandmother Moon, noticing the shore with its trees in the distance while the sun was setting over the west coast of Costa Rica. Big hug to Naturalbeautyyoga who showed us this place!

I am grateful for having met such a beautiful group of strong, independent and open-minded women. Already a couple days in, I asked to experiment with them by guiding them through a drum meditation and ended up doing another one the week after. Thank you all for being so receptive and for everything you shared during these weeks!

Me and two of the girls drove down to Jaco for a couple of nights to get a different scenery and some beach. While they headed back home to Canada, I went visiting another yogini in San Jose and together we bussed down to Puerto Viejo to watch the craziness of the last Easter days. That is to say, I am now back in the buzzing jungle doing yoga, writing on the porch, doing sweat lodges and work at the wellness center.

Sabeena, Megan, Magie at Jaco Beach, Costa Rica

What did you do for Easter?

 

Pura Vida

 

Famous sunset Jaco Beach, Costa RIca. Foto: Magdalena Larsson

Famous sunset Jaco Beach, Costa RIca. Foto: Magdalena Larsson


"Crocs are only planted on this earth to eat stupid people"

/

Nu kommer så det utlovade inlägget om krokodilerna, den som väntar på något gott och allt det där.

För några helger sedan gjorde vi en dagsutflykt med skolan. Det vill säga, två bussar fylldes med studenter (2 svenskar och resten amerikaner) som en klassisk turisttur. Det tog emot såklart, men det var ”gratis” och jag ville ju gärna träffa krokodilerna.

Första anhalten var en zip line tour. Det lockade måttligt men jag genomförde det. En canopy eller zip line innebär att man tar sig högt upp, bland trädtopparna, spänner fast sig i en sele och åker på en lina från plattform till plattform uppe i den höga regnskogen. Ni som känner mig väl vet att min höjdrädsla brukar stoppa mig i sådana här situationer och hade jag rest själv hade tanken givetvis aldrig ens infunnit sig. Nu mötte jag dock ett grupptryck som hette duga. Det var bara att spänna på sig hjälm och övrig utrustning, försätta sig i ett meditativt tillstånd och åka. Jag ska vara ärlig och säga att det inte roade mig överdrivet mycket. Vanliga view points fungerar minst lika bra. Träden var så höga att man inte såg marken nedanför, vilket underlättade, men plattformarna erbjöd däremot lätt svindel. För folk med märklig kärlek till bergochdalbanor verkar detta vara underhållande däremot.

Efter lunch begav vi oss med båt ut på Costa Ricas tredje största flod: Tárcoles. Här bor ca 32 krokodiler per kilometer och då pratar vi om American crocodiles. En genomsnittshane blir ca 5 meter lång och väger ca 300 kg. Alligatorer finns inte i Costa Rica (sådana vi såg i Amazonas) och Caimaner lever inte i saltvatten. Tárcoles mynnar ut i Gulf of Nicoya (dvs the Pacific) och därför består floden av saltvatten.

Kan ni se krokodilerna på dessa bilderna?

National Geographics är ofta här för att göra undersökningar, märka krokodiler och filma. Floden är även en klassisk turistpunkt i landet. På grund av dessa faktorer erbjöds vi även en show av guiderna: krokodilerna skulle matas. Detta får dem att komma upp ur vattnet så att vi kunde se deras fulla storlek. Endast ca 10% syns i vattnet, och det är bara huvudet. Jag är såklart skeptisk till all matning av vilda djur men jag klev ju rakt in i turistfällan så jag kan inte kommentera på det.

The big one

Förutom alla vackra krokodiler såg vi även flera sorters fåglar. Bland annat The Bonebreaker som äter krokodilernas matrester (krokodiler äter inte ben).

Bonebreaker

Alla krokodiler har fått egna namn. En av de största heter Tornado. Han fick sitt namn efter att han setts fånga en ko, dra ner den i vattnet och rulla runt med den så att händelsen såg ut som en tornado.

Tárcoles är en transition area, vilket innebär att söder om floden växer regnskog och norrut växer mangrove. Därför finns det djur på ena sidan floden som man inte alls kan hitta på andra sidan och vice versa. Båten tog oss för att titta närmre på de ståtliga mangroveträden. Dessa är de enda som kan överleva klimatet eftersom de klarar att separera saltet från vattnet. Människan vill gärna använda virket till att göra möbler men tack och lov är det olagligt i Costa Rica och den yta (1%) som är täckt med mangrove är nu ”protected area”.

För övrigt börjar vi närma oss 20 efterskalv, alla mellan 4.6 och 5.6. I natt var det ett på 5.6 men de flesta av oss märkte ingenting. Skalven håller sig till Sámara, Guanacaste eller havet (precis här i närheten med andra ord). Senaste veckan har varit hektisk med otaliga sluttentor i första kursen. Jag har även haft besök av en fd Växjöbo: Moa! Jättekul med besök och spanskahjälp.

Vi svettas men trivs. Skriv gärna en rad

Pura vida