Avslut och Avstamp

/

Tiden har en tendens att flyga förbi. I förrgår var det exakt fyra månader sedan jag och Ellen kom till Costa Rica. Landet tog emot oss med öppna armar och vi kastade oss in i äventyret.

I torsdags skrev vi de sista tentorna och med blandade känslor gick vi från skolan med A i alla klasser. Kvällen var märklig och ledsam. Den grupp som under fyra månader skrattat, roat, rest, pluggat och många gånger irriterat skulle splittras under natten. Månen hängde som en stor,tjock, gul och halväten pannkaka över oss där vi satt vid havet vid vår sista bonfire med Las Brisas-öl. Det var ledsamt.

De allra flesta åkte tillbaka till staterna, några kommer tillbaka efter jul och andra reste vidare. Men, vad händer nu? Vi är fortfarande förvirrade och kan kanske inte helt förstå att vi har lämnat Puntarenas, vår lägenhet och de söta amerikanerna för att ta oss mot Panama och möta upp Mariella.

De kommande veckorna kommer att vara hektiska. Ellen åker till Sverige den 20e december och jag vågar inte ens tänka på hur jag ska klara mig utan henne. Mariella och jag ska, trots julehetsen, försöka resa runt några veckor innan även hon lämnar för Svedala i mitten på januari.

Som de flesta säkert vet så består min sista termin av praktik och nu har allt blivit färdigställt att jag kommer tillbringa även kommande månader här i Costa Rica. Jag flyttar till den karibiska kusten i januari där jag ska starta upp ett kommunikationsprojekt för ett wellness företag. Det låter som en dröm och jag ser verkligen fram emot det. Detta innebär alltså att min hemresebiljett nu är ombokad till juni istället, så om inget annat händer kanske vi ses i Moder Svea till sommaren.

Skriv gärna en rad efter att ni skummat igenom bilder av terminen som gått.

Cydney, Magie, Ellen

“You have to go on and be crazy. Craziness is like heaven.
-Jimi Hendrix
”

Volcano Arenal/hot springs tour

Tamarindo beach

Playa Conchal

Well, ya... seen that one a few times before..

Sunset in Tamarindo

 Americans playing incomprehensible games <3

Cydney & Magie practicing the snap

dots, beer and love <3

Pura Vida a todos

Too much love will kill you, Just as sure as none at all

/

Trying to imagine a life without Costa Rica is impossible. It’s like thinking about how big space is; the brain just doesn’t want to cooperate.

Pizza nite in Puntarenas

Normally, when travels (or what ever episode I’m currently in) are running out, I’m freaking out for a while but then realize that it’s time to move on. I want to keep moving, see new things and find new experiences. I am still that person, however, this time is different.

 

I’m not ready to leave. Nowhere has been more home and nowhere has been more right (now). Even though I have been here for 4 months, Costa Rica still has more to give.

Classic Jaco sunset

Unfortunately, some good-byes are inevitable. Changes still have to be made. I have to say good-bye to beautiful places and close friends, as we are all moving to different directions to continue our journeys.

craziness & love

Random concert in San Jose. Parque Morázan

We are trying to make plans while we are trying to stop time. We want to hold on for a little longer.

I will stay in Costa Rica, but I will still have to say good-bye to friends who leave or live on the other side of the country. One might think that I should be used to it by now but seems like it gets harder each time. Maybe I love a little more for every new travel and meeting. And why shouldn’t I? Love with your heart wide open. Experience with all your feelings. Even though it might hurt, at least you have fully experienced and learnt life.

Pura Vida

Manuel Antonio National Park

/

”Are you interested in bugs? I found a really interesting one this morning, in my house!”

 

He was referring to this one.

Ellen och jag har precis haft en fantastisk helg med äventyr, bad, djur, god mat, nyfunna och gamla vänner.

I fredags tog vi på oss walking sandalerna, packade våra travel gadgets och satte oss på en svettig buss i fyra timmar. Färden gick mot Quepos och nationalparken Manuel Antonio. Den lilla (numer turistiga) byn Quepos bjöd på överraskningar i form av italiensk restaurang, hampa kläder och hostelet med den häpnadsväckande utsikten.

 

Hostel view, Quepos

Tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss iväg med guiden Henry mot nationalparken och redan innan vi hade kommit genom ingången hade vi sett både apor, papegojor, insekter och ugglor. Man kan själv ströva omkring inne i parken, men vegetationen är tät och djuren väl kamouflerade. Dessutom innebär en guide alltid den fantastiska möjligheten att lära sig nya saker om naturen och djuren man besöker! Henry visade sig vara en skojfrisk tico med stor passion för både sitt arbete och Moder Jord. Han hade även med sig ett teleskop så att vi skulle få se de små liven på nära håll.

 

 Dessa små papegojor är gröna och lever alltid i par. Här sitter de och myser i morgonsolen.

 Ugglis. Fullvuxen: 1.5 dm.

 Iguana i trädtopparna.

 Ytterligare en intressant ödla.

 Racoons. Tvättbjörnar (busfrön!)

Sengångare

Sengångare (perezoso på spanska,fint.) CRs svar på koalan; man vill ju helst bara kramas. Dessa små, illaluktande, krabaterna kommer bara ner till marken när de ska bajsa. Insekterna som följer med dom grävs ner med bajset och där de sedan äter upp det. Där bildas sedan nya ägg och nya insekter som växer och flyger upp för att bo hos los perezosos igen. "And that’s the circle of nature."

 

Som nämnt tidigare är Costa Rica ett land som är dyrt att resa i för en backpacker, men oj så väl investerade pengar vid ett sådant här tillfälle. De tre timmarna gick fort och Henry berättade många intressanta saker. Alla guider är licenserade och noga med att bevara naturen. ”Ingen blixt, gå endast på stigen, mata inte djuren, ta med allt skräp”, sades flertalet gånger av både guider och skyltar. Det var fint att vara på tur utan att ha en klump i magen över hur djur och natur behandlas av dess besökare.

Manuel Antonio national park

Efter promenaden vilade vi oss på en av de vackra stränderna och passade på att bada i ett rent hav innan vi begav oss tillbaka mot byn. Jag upptäckte en liten butik som säljer kläder gjorde av organisk hampa, bomull och bambu. Allt producerat och tillverkat i Costa Rica! Som pricken över i åt vi fantastisk italiensk mat innan vi satte oss på bussen mot Jaco på lördagskvällen.

Ev krokodiler

Manuel Antonio national park

Jaco har alltid något spännande som lurar i bakfickan. Det är alltså till den här turistiga surfhålan vi brukar åka när vi behöver miljöombyte och vill bada i havet (vilket som sagt inte går i Puntarenas: el basurero de CR). Vi mötte upp med vänner från alla möjliga håll och hade en lugn och trevlig kväll. Hela söndagen råkade vi däremot tillbringa i en tatueringsstudio med nya, intressanta känningar. Amanda gaddade sig och jag lekte lite med öronen. Det är alltid fint med nya bekanta och vi lämnade Jaco både nöjda och med söndagsnedstämdheten över att behöva åka tillbaka till la Punta.

 hampatröjan och nya ringarna

Skriv gärna en rad

Pura Vida

 

Om du gillade detta kanske du även skulle gilla:

Från djungel till Öken i Bolivia

Blog
Stories from the North
Stories from the North
Travel the worlds, within and without
Travel the worlds, within and without

My journeys without led and lead me deeper within. As I began to travel deeper within, I saw and started to understand Change even more...

How To Travel Without Money in Sweden
How To Travel Without Money in Sweden
Summer Love Tour part IV (How To Travel Cheap in Sweden)
Summer Love Tour part III (How to Travel Cheap)

Puerto Viejo de Talamanca

/

I have homes everywhere, many of which I have not seen yet. That is perhaps why I am restless. I haven’t seen all my homes.

–Steinbeck

Citatet från Steinbeck är en god introduktion till dagens inlägg som till stor del kommer handla om att känna sig hemma. Jag vill passa på att varna känsliga läsare (såsom min käre David) redan nu att detta inlägg med största sannolikhet kommer spåra ur i yoga-nörderi och vad vissa skulle kalla ”hippie-flum.”

För några veckor sedan hade vi en hel veckas ledigt. Amerikanerna åkte på tur till Panama i sann turist-anda (chartrad buss, hotell, ej umgås utanför gruppen och dyl.) medan jag och Ellen besökte den karibiska kusten i Costa Rica. Vi stannade hela veckan i den reggae-vibrerande byn Puerto Viejo (de Talamanca). Tanken var yoga, veggo-mat och snorkling. Eftersom vädret inte levererade till fullo avstyrdes snorkelplanerna och dagarna fylldes istället av yoga, fantastiska möten och inre resor.

Vi började med att hyra cyklar och gav oss ut på en tur i lätt duggregn. Havet följde oss på vår vänstra sida och regnskogen på den högra. Luften var ren och klar och emellanåt passerade en bil, men i övrigt hördes endast vrålen av howler monkyes bland trädtopparna. Vi cyklade förbi yoga shalas, ashram, hotel och restauranger på vår väg mot Manzanillo, ca 1.5 mil bort. Väl framme vid den nästan öde stranden åt vi picknick medan vi blickade ut över de guppande båtarna på havet och den vita sanden.

Sunset Puerto Viejo

Redan på eftermiddagen var det dags för vårt första yoga pass. Hatha yoga. Två timmar var allt som behövdes för att reducera smärtan i kroppen och oron i sinnet. Höfterna öppnades och ryggen rätades ut. Savasana gav även intressanta insikter och efteråt blev jag inviterad till en sweat lodge som skulle hållas senare i veckan.

OM viva el momento yogashala

Morgonen efter testade vi på Shakti flow som var ett värmande och tekniskt pass med både halvmånen och diverse armbalanser. Shalan består av ett vackert dekorerat trädäck, omringat av regnskog och utsikt mot havet. På bakgården odlar de ekologisk choklad som säljs i caféet under shalan. Vi passade på att avsluta morgonens practice med en shot av varm 75 %ig cayenne-choklad.

OM

Vi hade ett till två yoga-pass om dagen och testade på stilar som Hatha love, Forest yoga och Ashtanga vinyasa. Jag är otroligt imponerad över Ellens motivation och ork under hela veckan! Framförallt vinyasan var krävande, även för min del, eftersom större delen av passet bestod av olika varianter av huvudstående. Jag fick med mig många intressanta och lärorika tips och övningar från vår vecka på OM viva el momento.

Puerto Viejo town

Efter två dagars fastande och byggande av sweat lodge, kom så dagen för ceremonin. Jag hade mött Rachel några dagar tidigare och ceremonin skulle hållas i hennes Hidden Garden mitt ute i regnskogen. Rachel är en otroligt intressant och inspirerande kvinna som jobbar som shaman, healer, naturmedicinsk läkare och yoga-instruktör. Traditionen vi skulle utföra kommer från Mexico, där Rachel tillbringade 4 år med indígenas för att tillslut få sin pipa. Denna tradition utförs vanligen vid fullmåne och är det feminina svaret till Soldansen; Baile de la Luna. (Min sydamerikanska blomma var så klart med på ett hörn med andra ord!)

Adho Mukha Svanasana, Puerto Viejo beach

En sweat lodge är alltså en hydda som fungerar som en bastu, men blir mycket varmare eftersom stenarna ligger i en stor eld i flera timmar och hyddan är väldigt liten. Vi hade fyra ”doors”, d.v.s. fyra omgångar av nya stenar. Sammanfattningsvis så ber man till Moder Jord om balans mellan kvinnligt och manligt på jorden, genom olika mantran och sånger. Svetten forsade, kläderna vara dyngsura och jorden vi satt på blev till lera som smetades ut över kroppen allt eftersom man bytte position. Efteråt låg vi i gräset, på den svala marken, framför den varma elden och tittade på den stjärnklara himmelen ovanför de höga träden. Det var en kärleksfull och fantastisk upplevelse tillsammans med nyfunna vänner.

Som om det inte vore nog med detta så bjöd P.V. dessutom på kulinariska lyckorus, svalkande hav och vänliga människor. Attityden är en helt annan på den karibiska kusten; istället för att ropa ”I love you mamaciitaaaa” efter gringas så hälsar alla vänligt på varandra, oberoende av nationalitet. Jag och Ellen träffade även en man som har en volontärorganisation, där han och hans fru hjälper ursprungsbefolkningen (indígenas) på olika sätt. Bland annat har de soppkök tre dagar i veckan och på lördagen var jag och Ellen på El Puente för att hjälpa till.

Cocles beach

Veckan var givande på flera nivåer och jag lämnade med löften om att snart komma tillbaka. Jag kan inte minnas senast jag kände att allting jag tar mig för är helt rätt. Det är så det ska vara.

Puerto Viejo fick snabbt en speciell plats i mitt hjärta och jag har en känsla av att det kommer bli ett av de ställena jag småningom kommer hänga min hatt. Rastlösheten reduceras.

Pura Vida

Carnaval

/

I Costa Rica kan man inte annat än att trivas. Med jämna mellanrum händer det att jag tänker: I love travel. I love my life. Men trots det kan Puntarenas lätt bli långtråkigt. Staden är liten och varje gång jag promenerar runt tänker jag på hur märklig den är. Svårt att definiera, men något är det. Det är nästan aldrig några människor på gatorna oavsett dag eller tid och det är inte mycket som händer. Förvisso är det tacksamt under veckorna, när man behöver studera, och även på helgerna eftersom man gärna tar tummen ur och åker någon annanstans.

Montezuma. View hostel

För några veckor sedan besökte vi Montezuma igen. Denna gång var både yogaställen och favoritrestaurangen stängda, som befarat. Vi gjorde ett tappert försök till att se vattenfallen, men det regnar för mycket i bergen nu så några av oss tog beslutet att vända om när vi insåg att man skulle behöva klättra i en halv meter vatten hela vägen. Istället njöt vi av den lugna och rena naturen runt oss.

Montezuma

Montezuma waterfalls

På hemvägen gick bussen sönder och vi blev tvungna att vänta på färjan i tre timmar. Tiden tillbringades dock väl med ett gäng resenärer som vi hittat på bussen.

Ferry fun

Helgen efter åkte jag, Tori och Ellen till San Jose för att umgås med våra nyfunna vänner, men även för att fylla ut garderoben med ett par obligatoriska Converse. Vi har bägge känt av en stor saknad till våra vackra skor därhemma, men efter inköpen är vi nu lite mer hela som människor. Väl tillbaka i Punta tillbringade vi tiden med att baka brownies (de äckligaste jag någonsin ätit, men det gick ner ändå) och lyssna på gitarrspelande i hängmattorna.

 Förra helgen började redan på torsdagen för min del, eftersom fredagens lektion var inställd. Någon hade anordnat ett Beach Party som var trevligt ända fram tills det började regna. På fredag eftermiddag försökte jag mota bort bakfyllan med en Frappe Mocha innan vi begav oss till Jaco.

Favorite Fika place

Jaco är en turistig liten surf-ort som ligger ca 2 timmar härifrån med buss. Tanken var mingel, fest och vila på stranden. Vi lyckades med alla tre. Vi åt pizza hos våra amerikanska surfarvänner, badade i blått och svalkande vatten (till skillnad från Puntas bruna, varma) och åt vegetariska hamburgare hos vår nyfunne vän. Det är bra med vänner som göder en: åt minst två veggo burgare under den helgen (det gäller att passa på!).

Hostel Haan, Jaco

Jaco beach

Denna helg har vi varit hemma och halvhjärtat försökt att vila upp oss. Idag, söndag, firar man två nationalhjältar, Cañas och Mora, som såg till att vinna kriget mot William Walker (amerikans soldat som bestämde sig för att ta över Central Amerika och göra alla till slavar för ca 150 år sedan). Festen är störst i Puntarenas eftersom det var här de avrättades. Folk från hela landet kommer hit för att se paraderna. Latinamerika tycker om parader, så även Costa Rica. De skiljer sig dock mycket från de jag tidigare sett i exempelvis Anderna. Istället för folkdräkter och mytologiska skapelseberättelser i tågen innehöll dagens parad olika band som visade upp sina färdigheter. Men, Punta har aldrig varit mer levande med musik, försäljare och folk på både gator och strand.

Puntarenas Carnaval

The tourist ferry

Carnaval

Nästa vecka är vi lediga några dagar extra och ska således försöka bege oss mot den karibiska kusten. Där är vädret bättre och reggaen mer närvarande. Vi hoppas på en fin tur.

Skriv gärna en rad

Pura Vida

I'm walking on sunshine

/

Denna vanliga, sega måndag blev plötsligt så mycket ljusare och lättare.

paket.jpeg

Passande nog spelades "I'm walking on sunshine" på vår favorit tv-kanal samtidigt som jag öppnade alla paket.

paket2.jpeg

#bestofsweden

Tusen tack till Lillstrumpan för överlevnadskitet. Och TACK till Maria för den fina boken! Min yoga practice är fokuserad inåt detta halvår. Läser visa ord av Janesh och Iyengar.

treeoyoga.jpeg

 Nu ska jag ta siesta på balkongen och lyssna till grannens trumpetspelande.

Shanti och Pura Vida a todos

Spontant finbesök från Växjö!