Novell: Fiction existerar inte.
/Fiction existerar inte. Hur fasen kan folk skriva en hel roman, flera romaner, tänkte han halvhögt. Och hur orkar folk läsa dem? Själv hade han sällan ro till en roman, genren fick vara väldigt smal i sånt fall och helst djup på ett upplyftande vis. Pretto, muttrade han till sig själv. Kanske lathet. Och nu satt han här och ville titulera sig författare på något lagom nonchalant och tjusigt vis. Kunde man ens kalla sig författare om man inte skriver romaner?!
Sambon släckte lysena på bottenvåningen nu. Kyrkklockorna ringde ett par kilometer bort. Han stirrade på sitt papper. Det nya var att gå tillbaka till det gamla. Papper och penna. Datorn gjorde ingen något gott och störde honom bara. Men pappret var tomt. Denna gång hade hans egen dataverksamhet stört. Han suckade trött å förstod att the moment was gone. Meningen han hade tänt på hade flagnat så fort anteckningsboken kom fram och kvar fanns inga klossar att bygga med. Nedstämd över att han inte knäckt koden den här gången heller släckte han lampan och gick ut ur rummet.
/Författare Magdalena Chandrakaí, April 2017
Du kanske också gillar:
We have darkness and lightness. We are in constant movement. We change and we have eruptions.
We also have anger outbursts, both from how our Great Mother is being treated since it’s in our DNA, core and blood. But also from how we as women (and mothers) are being treated, and have been for centuries. The suppression is suffocating.
Does that mean it’s OK to
yell
throw plates
turn into the grinch
roar
cast angry spells and
call people bad names ?